3 Övergripande strategier rörande den nationella nivåns ansvarsområden

I detta kapitel presenteras de strategier som föreslås användas under planeringsperioden .

3.1 Förkunna evangelium om Jesus Kristus i ord och handling

Svenska kyrkans nationella nivå står till förfogande för församlingar och stift, bland annat för uppgiften att som en del av kyrkan förkunna evangelium i ord och handling där detta bör ske samlat. När detta sker agerar den nationella nivån som företrädare för Svenska kyrkan.

3.1.1 Befintliga ekumeniska relationer förvaltas och utvecklas

Den ekumeniska rörelsen, där Svenska kyrkan ska vara en aktiv och drivande deltagare, syftar ytterst till att förverkliga kyrkans synliga enhet i enlighet med evangeliets krav. I framväxten av denna rörelse har Svenska kyrkan fått möjlighet att i många sammanhang agera brobyggare mellan kyrkor och kyrkofamiljer. Denna roll har varit och är fortsättningsvis viktig och något som ska värnas och utvecklas i framtiden. Svenska kyrkan stödjer därför i sitt ekumeniska engagemang de sammanhang där kyrkor och samfund från olika kyrkofamiljer ges en möjlighet att utveckla sina ekumeniska relationer.

Svenska kyrkan stödjer en väl fungerande struktur för ekumeniska relationer genom att bidra till finansieringen av Sveriges Kristna Råd (SKR), Kyrkornas världsråd (KV), Konferensen för europeiska kyrkor (KEK) och Lutherska världsförbundet (LVF). Andra strukturer är de som skapats inom ramen för Borgåöverenskommelsen samt genom överenskommelsen med de evangeliska kyrkorna i Tyskland (EKD). Genom att i första hand söka delta i det konkreta ekumeniska samarbete som dessa organisationer och nätverk står bakom bidrar Svenska kyrkan till att dessa organisationer förblir relevanta i vår samtid.

En annan fråga av strategisk betydelse är hur kyrkornas gemensamma europaarbete ska utformas och kring denna samarbetar Svenska kyrkan nära med inte minst andra nordiska kyrkor. Ett exempel på detta är den gemensamma tjänsten för EU-bevakning som Svenska kyrkan skapat tillsammans med Evangelisk-lutherska kyrkan i Finland och Konferensen för europeiska kyrkor, KEK. Kyrkostyrelsen kommer att verka för att kyrkornas förväntningar och syn på utvecklingen i Europa påverkar förberedelserna och genomförandet av Sveriges ordförandeskap i EU hösten 2009

Kyrkor och utvecklingsorganisationer med anknytning till den ekumeniska rörelsen har bildat ett gemensamt nätverk för utveckling – ACT Development. Styrelsen för den nya alliansen fördjupar nu diskussionerna med ledningen för ACT International (som samordnar katastrofbiståndet inom den ekumeniska familjen). Syftet med diskussionerna är att uppnå en gemensam organisationsstruktur. Svenska kyrkan bidrar aktivt till att ett gemensamt ACT (Action by Churches Together) med ett gemensamt varumärke och ett samordnat påverkansarbete kommer till stånd.

Utöver det samarbete som äger rum inom internationella ekumeniska organisationer och nätverk, står Svenska kyrkan i direkt och nära relation till kyrkor runt om i världen. Dessa relationer befästs genom avtal om kyrkogemenskap, i konkret samarbete i sakfrågor och i fördjupade dialoger. Den nyligen ingångna överenskommelsen med Svenska Missionskyrkan är ett exempel på detta där den nationella nivån nu nära följer det praktiska genomförandet av överenskommelsen. Ett arbete har inletts för att formulera strategier för hur Svenska kyrkan långsiktigt ska samverka bilateralt med andra kyrkor. När strategierna är formulerade kan innehållet i vissa relationer komma att förändras, dock utan att det totala antalet bilaterala kyrkorelationer ökar.

En tendens inom den internationella ekumeniken är att stift engagerar sig i regional samverkan på allt fler håll. För Svenska kyrkans del gäller det Theobaldarbetet i Östersjöregionen och Barentssamverkan på Nordkalotten. Kyrkostyrelsen kommer att följa detta aktivt samtidigt som huvudansvaret ligger kvar på stiftsnivån. Tillsammans med Biskopsmötet formuleras framtida prioriteringar i Svenska kyrkans ekumeniska arbete.

Under perioden genomförs flera åtgärder för att stärka arbetet med dialog med företrädare för islam och judendom. Det handlar om att göra befintlig information och erfarenhet tillgänglig och uppbyggnad av ny kompetens. Svenska Teologiska Institutet (STI) i Jerusalem utvecklas i nära samarbete med Lunds universitet till en viktig resurs för sådana dialoger.

3.1.2 En medveten samverkan med andra i samhällskontakterna

En stor del av de kontakter som Svenska kyrkan har med offentliga myndigheter, folkrörelser och frivilligorganisationer samordnas av den nationella nivån. Svenska kyrkan är representerad i ett femtiotal olika nätverk och samarbetsorgan med andra företrädare för organisationer i samhället. Många av dessa samarbetsorgan är inriktade på att följa och påverka välfärdssamhällets utveckling och konsekvenserna av denna.

När den nationella nivån deltar i denna typ av nätverk ska det vara tydligt att Svenska kyrkan är fristående från myndighetssfären och har en tydlig kyrklig identitet. Denna strävan har påverkat vilka samarbeten som har prioriterats och på vilket sätt den nationella nivån utformar sitt deltagande. Pågående och eventuellt nya samarbeten måste prövas utifrån i vilken utsträckning ett deltagande bedöms vara angeläget för Svenska kyrkan och i vilken utsträckning Svenska kyrkans specifika kompetens kan bidra till samarbetet.

Förväntningarna på att Svenska kyrkan ska delta i olika nätverk och samarbeten i angelägna samhällsfrågor är mycket stora och växer. Samtidigt kan resurserna på den nationella nivån för detta arbete inte ökas nämnvärt. Därför strävar den nationella nivån efter att ha kontakter med centrala myndigheter och paraplyorganisationer genom Sveriges Kristna Råd, något som är önskvärt även av ekumeniska skäl.

3.1.3 Internationell mission och diakoni präglas av samordning och samarbete

Mission och diakoni tillhör församlingens grundläggande uppgift. Svenska kyrkans nationella nivå ansvarar enligt kyrkoordningen för att samordna och utveckla kyrkans internationella mission och diakoni. Arbetet fortsätter för att samordna och integrera Svenska kyrkans internationella arbete så att det i utåtriktad verksamhet och mobilisering inom Svenska kyrkan blir tydligt att internationell mission och diakoni är en oavvislig del av Svenska kyrkans samlade identitet och arbete. I fortsättningen kommer arbetet kring jul och i fastetiden att bli uttryck för Svenska kyrkans samlade internationella arbete. Den andel av kyrkoavgiften i form av allmän utjämningsavgift och församlingsanslag som avsätts för internationell mission och diakoni är relativt liten. Kyrkostyrelsen avser under perioden att vidta åtgärder för att göra det tydligare även ekonomiskt att detta arbete är en del av Svenska kyrkans gemensamma ansvar och verksamhet.

Det skall vara tydligt att Svenska kyrkan inte – till skillnad från många andra kyrkor – bedriver så kallad sällskapsmission, där ett missionssällskap eller en enskild församling sänder ut missionärer och tar ansvar för dem. Svenska kyrkan bedriver istället en kyrkomission och därmed har Svenska kyrkan som helhet ansvaret. Under planeringsperioden bedrivs Svenska kyrkans arbete särskilt inom områdena försoningsarbete, församlingsutveckling, ekumenik, religionsdialog, mänskliga rättigheter och hållbar utveckling. Allas rätt till mat som varit ett tema för den internationella diakonin under flera år har nära kopplingar till klimatfrågan och en hållbar utveckling.

Svenska kyrkans engagemang i internationell mission uttrycker en önskan att fördjupa och vidareutveckla samarbetet med kyrkor i andra delar av världen. Nya frågor ställer alla kyrkor inför nya utmaningar, såsom hiv/aids- epidemin, behovet av samarbete och förståelse över religionsgränser, hoten mot miljön samt fattigdomsbekämpning. Att fortsätta samtalet om den internationella missionens förändrade innebörd är en viktig uppgift under hela planeringsperioden.

I det internationella diakonala arbetet är huvuduppgiften att i samverkan med kyrkor och andra medverka till att människor ges grundläggande förutsättningar att leva ett liv i värdighet. En del av arbetet sker för att bistå människor i akuta katastrofsituationer. Det arbetet sker huvudsakligen i samverkan med LVF:s och KV:s gemensamma organ ACT – Action by Churches Together.

Svenska kyrkan har valt två angreppssätt för att förstärka kyrkornas katastrofarbete. Det ena är att lägga vikt vid att vara aktiv i ACT-nätverket och att medverka med personal och resurser för att stärka ACT-kontorets kapacitet. Svenska kyrkan strävar då efter att arbetet utformas så att det kan leda till en uthållig utveckling efter den akuta fasen och så att de ”glömda” katastroferna ges uppmärksamhet. Det andra angreppssättet är att ställa personal med kompetens på det psykosociala området till förfogande i akuta katastrofsituationer. Den kompetens som Svenska kyrkan byggt upp på det psykosociala området efterfrågas nu runt om i världen och håller på att bli ett av kännetecknen på hela ACT:s verksamhet i katastrofsituationer.

Det långsiktiga utvecklingssamarbetet sker genom arbete inom ramen för LVF och KV och deras gemensamma samarbetsorgan ACT Development. Det finns också ett omfattande bilateralt samarbete med kyrkor eller kyrkonära organisationer. Strävan är att stödja verksamhet som syftar till att bekämpa fattigdom. I växande omfattning samarbetar Svenska kyrkan med bland andra ECLOF (den ekumeniska lånefonden) och Oikocredit som ger kreditmöjligheter till fattiga människor. Den mobilisering av lokala resurser som dessa organisationer bidrar till, möjliggör inkomstbringande investeringar för dem som annars är helt hänvisade till gåvor.

3.1.4 Medlemskommunikation och gemensam information som stärker församlingarnas kapacitet

Genom kärnvärdena närvaro, öppenhet och hopp, kan kyrkan gestaltas. Guds närvaro och öppenhet, och Gud som grunden för allt hopp kan bli tydligt för fler. Här finns en gemensam grund för Svenska kyrkans medlemskommunikation. Hur den nationella nivån bygger vidare på detta i sitt kommunikationsarbete kommer att genomlysas och analyseras i den översyn av inriktningsmål och övergripande strategier som nu påbörjats.

I första hand vilar missionsansvaret på församlingen. Det är därför naturligt att också informations- och kommunikationsansvaret främst bärs av församlingarna. Informationen måste därför svara mot lokala behov och förutsättningar. Det är av stor vikt att hela kyrkans kompetens och förmåga tas tillvara så att Svenska kyrkans samlade kapacitet när det gäller medlemskommunikation kan stärkas. För att detta ska kunna konkretiseras kommer under planeringsperioden en rad strategier för kommunikationsområdet att utarbetas. Dessa strategier utvecklas med syftet att säkerställa att kommunikationsarbetet på den nationella nivån är sådant att det förstärker och kompletterar den medlemskommunikation som sker i församlingarna. Många församlingar efterfrågar verktyg och stöd för sin medlemskommunikation, det gäller såväl innehållsfrågor som stöd i teknik och utförande. Detta stöd kommer att vara den huvudsakliga inriktningen för nationell nivå under perioden som kommer.

Genom en god kommunikation kan visionen om en kyrka som människor har en positiv relation till och känner glädje över att tillhöra förverkligas. Detta sker på flera sätt. Att många människor i dag har låg kunskap om vad Svenska kyrkan är och gör försvårar möjligheten till kontakt och relation. Den grundläggande kunskapen måste därför ökas. Många är till exempel positiva till Svenska kyrkans diakonala engagemang, men ser inte hur det kommer till praktiskt uttryck. Kommunikationen om detta och om det internationella arbetet viktiga kontaktytor som ytterligare behöver utvecklas. I utlandskyrkan möter Svenska kyrkan många medlemmar och kommunikationen med dem är viktig både ute och hemma. Hög nivå på tillgänglighet och bemötande är avgörande för en god medlemskommunikation.

Ett sätt att beskriva en positiv relation till Svenska kyrkan är att man känner en samhörighet med kyrkan. En förutsättning för att den som för tillfället inte deltar aktivt i kyrkans liv ska känna sådan samhörighet är att kyrkans anställda och förtroendevalda känner och återspeglar en tillhörighet med alla delar av kyrkan. Det är nödvändigt att relationerna inom kyrkan präglas av öppenhet och tillit. Detta ägnas särskild uppmärksamhet under perioden och såväl teologiska som kommunikativa och administrativa aspekter beaktas. Bland annat innebär detta att utvecklingsprojekt som syftar till att öka känslan av samhörighet bland barn och unga kan få särskilt stöd åren 2008 och 2009. Det innebär också att den nationella nivån aktivt samlar in och sprider goda erfarenheter och exempel från församlingarnas utvecklingsarbete med syftet att många ska kunna ha nytta av dessa erfarenheter och lära av andra i kyrkan. Därmed ökas också värdet av att tillhöra den gemenskap som Svenska kyrkan utgör.

3.1.5 En hoppfull kyrklig röst i opinionsbildningen

Den nationella nivån ska vara kyrkans röst utåt såväl i det svenska samhället som internationellt. Genom att vara det bidrar den nationella nivån till att evangelium om Jesus Kristus förkunnas och tolkas i vår tid. Deltagandet i samhällsdebatten präglas av vår tillhörighet till den världsvida gemenskapen och är inriktat på att värna människans värdighet och skapelsens integritet. En av de viktigaste frågorna under planeringsperioden kommer att vara möjligheterna till en hållbar utveckling. Svenska kyrkan har en tillit till att även klimathotet kan övervinnas och fokuserar i sitt miljöarbete på att identifiera konstruktiva och hoppingivande åtgärder lokalt, nationellt och internationellt.

Under de senaste åren har medias intresse för kyrkan ökat, både när det gäller budskapet hon förmedlar och när det gäller att granska hennes verksamhet. Det är nödvändigt att den nationella nivån har en väl fungerande relation till media och att relationen präglas av öppenhet, tydlighet och tillgänglighet. Svenska kyrkan har genom sin verksamhet i Sverige och sina ekumeniska kontakter tillgång till unika erfarenheter. Kyrkan ska bygga sin opinionsbildande verksamhet på evangeliets budskap, på den bredd som den rikstäckande verksamheten medför och på det djup som relationen till den världsvida kyrkan ger. Regelbundet aktualiseras frågor där kyrkan har en tydlig uppfattning, och då ska den nationella nivån vara aktiv i opinionsbildningen. Ett av sätten att åstadkomma detta är att erbjuda alltfler förtroendevalda och anställda utbildning och träning för att medverka i media. Det är också nödvändigt att den nationella nivån själv strävar efter att vara ett gott exempel som påverkar opinionen, detta aktualiseras bland annat i kapitalförvaltning, upphandlingar, verksamhetens miljöpåverkan och arbetsmiljö.

En aktiv opinionsbildning måste bygga på kunnighet och saklighet för att vinna förtroende och respekt. Det är nödvändigt att den nationella nivån har god tillgång till kunniga och kompetenta medarbetare och att kyrkans agerande tål en kritisk granskning.

3.1.6 Nyskapande och bredd i kulturarbetet

En särskild del av förkunnandet av evangelium i ord och handling är det aktiva arbetet med kulturfrågor. Kyrkan är en viktig kulturbärare genom bland annat sina kyrkobyggnader och sitt musikliv. Det är angeläget att den nationella nivån medverkar till att Svenska kyrkan som helhet kan kombinera uppgiften att förvalta kulturarvet med att anpassa verksamheten till nya förutsättningar och samhällets utveckling.

Svenska kyrkan har ett levande musik- och kulturliv i sina församlingar. Kyrkan på nationell nivå är efterfrågad som samarbetspartner i kulturfrågor. Den nationella nivån deltar i kulturarbetet även i sådana sammanhang där kyrkan, utan att styra hela innehållet, bidrar med erfarenheter och infallsvinklar.

Svenska kyrkans nationella nivå prioriterar kulturengagemang där kyrkan genom sin insats når många människor direkt eller indirekt. Exempel på sådana engagemang är Bok & Biblioteksmässan samt utdelandet av Svenska kyrkans filmpris.

Svenska kyrkan delar ut årliga kulturstipendier för att stödja lokala nyskapande eller nytolkande initiativ. Stipendierna är också ett sätt att uppmärksamma och stödja samarbete mellan professionella kulturarbetare och församlingar.

Utredningen Kyrkan mitt i musiklivet har pekat på ett antal områden av strategisk betydelse att bearbeta under planeringsperioden, till exempel fördjupade kontakter med andra delar av samhällets musikliv.

3.2 Ta ansvar för den rikstäckande kyrkan

Svenska kyrkan ska både enligt kyrkoordningen och enligt lagen om Svenska kyrkan vara rikstäckande. Den nationella nivån har ett särskilt ansvar för att kyrkan ges förutsättningar att bedriva verksamheten rikstäckande.

3.2.1 Gudstjänstlivet i fokus när kyrkans böcker förnyas

I Bibeln, kyrkohandboken, psalmboken, evangelieboken och bönboken uttrycks vad kyrkan tror, bekänner och lär. Gudstjänsten återspeglar såväl kyrkans tradition som förnyade former för gemensam tillbedjan. Gudstjänsten ska inte endast ge uttryck för kyrkans tro och tradition utan även stärka och ge näring åt församlingens liv i dag, därför är det också viktigt att utveckla möjligheterna till delaktighet i gudstjänstlivet.

Det dominerande inslaget i den nationella nivåns arbete med gudstjänsten under planeringsperioden är en översyn av kyrkohandboken. Inledningsvis bearbetas frågan om vad en gemensam kyrkohandbok har för funktion i en tid präglad av stor alternativrikedom och lokal gestaltning av gudstjänsten. Det övervägs hur det säkerställs att gudstjänsten med skiftande lokal utformning – något som bör uppmuntras – alltid återspeglar Svenska kyrkans tro, bekännelse och lära. Även fortsättningsvis ska det gå att känna igen Svenska kyrkans gudstjänster från söndag till söndag och från kyrka till kyrka som uttryck för en och samma kyrka. Det övervägs också hur synen på religiositeten som något privat i ett alltmer individualiserat samhälle och individualiserat andligt sökande påverkar en kyrklig syn på det gemensamma och kollektiva firandet av gudstjänster. Ordningarna för dop, vigsel, konfirmation och begravning kommer att bli föremål för översyn i ett andra skede av handboksarbetet.

Översättningar av kyrkans böcker, också av bibeltexter, behövs för att kyrkans gudstjänster ska vara öppna för allas deltagande. Översättningsarbetet fortsätter utifrån identifierade behov bland kyrkans språkliga minoriteter.

3.2.2 Ett väl fungerande regelverk för demokrati och samverkan

Svenska kyrkans nationella nivå ansvarar för att förvalta det regelverk som styr Svenska kyrkan. Regelverket uttrycks i kyrkoordningen och i Svenska kyrkans bestämmelser men det finns också lagstiftning och överenskommelser med staten som reglerar kyrkan specifikt och som inte kan förändras utan att lagstiftaren accepterar förändringarna. Under planeringsperioden slutförs överläggningarna med staten avseende förutsättningarna för kyrkans verksamhet. När det gäller storleken på kyrkoantikvarisk ersättning, rätten till ledighet för förtroendeuppdrag i kyrkan och beskattning av prästlönetillgångar gäller nuvarande förhållanden fram till 2009. Dessa frågor har tillsammans med bland annat frågan om moms mellan enheterna inom trossamfundet aktualiserats med staten.

Samtalen kan leda till att även andra frågor kring relationen mellan staten och kyrkan belyses. Som exempel kan nämnas regelverket kring prästlönetillgångarna och samverkan kring det offentliga musiklivet i Sverige. Det är nödvändigt att samtalen slutförs så att eventuella förändringar i villkor och förutsättningar för kyrkans verksamhet klargörs i god tid. Målsättningen är att förslag om nödvändiga anpassningar av det inomkyrkliga regelverket och kyrkans verksamhetsplanering ska ges tillräcklig tid för reflektion och konsekvensanalys i alla delar av kyrkan.

Strävan i arbetet med det inomkyrkliga regelverket är att undvika att kyrkoordningen tyngs av detaljregleringar där detta inte är nödvändigt och att fortlöpande göra mindre justeringar i regelverket där de praktiska erfarenheterna visar att klargöranden och kompletteringar behövs. Detta innebär att Kyrkostyrelsen i vissa fall kan ges befogenhet att besluta om detaljregleringar.

Som nämns på annan plats i denna skrivelse finns ett stort behov av att utveckla nya samverkansformer mellan kyrkliga enheter. Regelverk som utgör hinder mot sådan samverkan ska i möjligaste mån undanröjas.

Kyrkans demokratiska organisation och uppbyggnad ska värnas. Under planeringsperioden kommer ett större utredningsarbete kring demokrati i Svenska kyrkan att slutföras och fortlöpande beskrivas i rapporter och breda remisser. Nomineringsgrupperna har en oumbärlig roll i kyrkans demokratiska organisation. För att stärka arbetet med att rekrytera och utbilda förtroendevalda och för att göra det möjligt för grupperna att utveckla sitt informationsarbete kring kyrkovalen föreslås mandatstöden i Kyrkomötet höjas. Detta gör det möjligt att sänka den nationella nivåns informationskostnader i samband med kyrkovalen.

För en bevarad rättssäkerhet måste det finnas väl fungerande strukturer för överprövning av beslut. Självständigheten för överprövande instanser ska fortsatt värnas.

3.2.3 En finansförvaltning med riskspridning och etik

Den nationella nivån förvaltar det kapital som utgör Svenska kyrkans gemensamma tillgångar. Kyrkoordningen anger avkastningskraven och att Svenska kyrkan ska förvalta sina medel på ett etiskt försvarbart sätt enligt kyrkans grundläggande värderingar. Avkastningen jämförs med relevanta index och med inflationen. Extern och oberoende information används för att kontrollera att de etiska kriterierna följs.

Kapitalet förvaltas i form av värdepapper genom en fördelning på aktier och räntebärande papper. För att sprida de risker som denna typ av förvaltning alltid innebär används ett flertal externa förvaltare som utvecklat en särskild kompetens inom den marknad där förvaltningen sker. De externa förvaltarna får sina uppdrag i kraft av visad förmåga att förvalta i enlighet med kyrkans etiska kriterier, historisk avkastning på annan förvaltning, bedömd förmåga till avkastning i framtiden samt i sista hand kostnad för förvaltningen.

Det finns idag många enheter inom Svenska kyrkan som efterfrågar stöd i kapitalförvaltningsfrågor, vilket bland annat märks genom ett ökat antal förfrågningar till kyrkokansliet och ett stort intresse för den finanspolicy som utarbetats av Kyrkofondens styrelse. För att bättre tillgodose detta behov erbjuder Svenska kyrkan på nationell nivå alla delar av kyrkan två externt förvaltade fonder som följer den förvaltningspolicy som gäller för den nationella nivån.

3.2.4 Samverkan och administrativ rationalisering för att bevara en rikstäckande verksamhet

Svenska kyrkans nationella nivå ansvarar för att ta emot kyrkoavgifter och föra dessa vidare till respektive församling, samfällighet och stift. Som en del av detta penningflöde finns ett system för att jämna ut skillnaderna i intäkter och kostnader mellan kyrkliga enheter. Utjämningssystemet ska även fortsättningsvis vara ett av flera sätt för församlingar och stift att ta det gemensamma ansvaret för en rikstäckande verksamhet.

Kyrkostyrelsen följer utvecklingen i kyrkans ekonomiska förutsättningar och beslutar vid behov om justeringar i utjämningssystemet. Under planeringsperioden analyseras bland annat om demografiska förändringar i Sverige och medlemsutvecklingen bör påverka utjämningssystemets utformning. Även andra tendenser och beslut som påverkar kyrkans långsiktiga ekonomiska förutsättningar följs och analyseras för att säkerställa en god framförhållning i verksamhetsplanering och utvecklingsarbete.

Intäkter och kostnader för kyrkan förändras i snabbare takt nu än någonsin tidigare. Detta beror på bland annat demografiska förändringar och färre medlemmar. Förändringen syns i hela landet, men drabbar skilda delar av kyrkan olika snabbt och i varierande omfattning. Den nationella nivån ska, genom goda prognoser om den framtida ekonomiska utvecklingen, underlätta för de kyrkliga enheterna att planera för ändrade förutsättningar. Det är angeläget att den nationella nivån låter sina långsiktiga prognoser följas av strategiska och långsiktiga beslut för att säkerställa att kyrkans verksamhet kan bevaras rikstäckande. Ett av flera sådana strategiska beslut gäller användningen av uppbyggt kapital på den nationella nivån. När syftet med kapitalet på nationell nivå formuleras och därmed också nödvändig storlek på detta kapital preciseras måste beslutet vara mycket välgrundat och långsiktigt hållbart. Den nationella nivån tar då hänsyn till de skilda förutsättningar som gäller i kyrkans olika delar så att beslutet inte låser organisatoriska och arbetsmässiga förhållanden som bör förändras.

Bearbetningen av denna fråga och formulering av de principiella frågeställningar som Kyrkomötet bör ta ställning till förväntas pågå ytterligare en tid. Avkastningen det senaste året har dock gjort att det förvaltade kapitalet växt något mer än vad som bedöms vara nödvändigt för att säkerställa att nu gällande målsättning för kapitalet uppnås. I budgeten för 2008 föreslår Kyrkostyrelsen därför att 200 miljoner kronor utbetalas som ett tillfälligt församlingsbidrag. Detta blir andra året i rad som ett sådant tillfälligt församlingsbidrag betalas ut. För att minimera administrationen och öka förutsägbarheten kommer bidraget att betalas ut till församlingar/samfälligheter proportionellt utifrån antalet medlemmar i församlingen.

Det torde vara svårt att nå en väsentligt mer långtgående ekonomisk utjämning mellan församlingar och samfälligheter inom ramen för nuvarande utjämningssystem. I stället har erfarenheter från den samverkan mellan kyrkliga enheter som börjat växa fram visat att samarbete över organisatoriska gränser kan vara ett komplement till ekonomisk utjämning. Kyrkostyrelsen medverkar aktivt till utvecklandet av nya samverkansformer och detta arbete kommer att vidareutvecklas under planeringsperioden. Arbetet sker i nära dialog med stiften och utformas på olika sätt beroende på område. Särskilda förutsättningar regionalt kan också spela roll för utformningen. Där samverkan leder till rationaliseringar och minskade behov av resurser långsiktigt uppstår utvecklings-, avvecklings- och omställningskostnader. Samverkan och rationaliseringar påverkar därför inte kostnadsutvecklingen omedelbart utan först efter en övergångsperiod vilket kommer att beaktas när Kyrkostyrelsen verkar för att utveckla och stödja nya samverkansformer.

De administrativa kostnaderna för kyrkan måste hållas låga så att arbetet med kyrkans grundläggande uppgift får så stor andel av resurserna som möjligt. Ett led i att åstadkomma detta är att fortsätta utveckla och anskaffa verktyg som stimulerar till administrativ rationalisering. Under planeringsperioden kommer bland annat det nya systemet för kollekthantering, som tagits i bruk under 2005, att vidareutvecklas för att underlätta penningflöden mellan kyrkliga enheter i form av inomkyrklig clearing för förrättningar.

Ett sätt att minska kostnader, som inte innebär organisatorisk samverkan, är centrala upphandlingar av ramavtal för Svenska kyrkan. Detta har blivit mer aktuellt efter år 2000, då det inte längre självklart går att tillämpa kommunala eller statliga upphandlingar. Kyrkostyrelsen fortsätter genomföra gemensamma upphandlingar där detta bedöms bidra till minskade kostnader för kyrkans verksamhet och där kyrkans enheter inte kan uppnå samma prisnivåer via andra aktörer.

3.2.5 Kyrkans utbildningsorganisation står inför stora förändringar

Samhällsutvecklingen, med en allt mindre andel av befolkningen som yrkesaktiv och därmed en hårdare konkurrens om arbetskraften, leder till att förutsättningarna förändras för att med framgång rekrytera och utbilda nya medarbetare i Svenska kyrkan. Att det finns tillgång till tillräckligt många kompetenta medarbetare är en förutsättning för att kunna bedriva en rikstäckande verksamhet. Ansvaret för utbildningen till kyrkans yrken blir därmed en allt mer central fråga för den nationella nivån. I början av planeringsperioden behandlas förslagen som lämnats inom översynen En Förändrad Utbildning och Utbildningsorganisation (EFU). Översynens förslag kommer att utgöra utgångspunkten för vilka strategier som väljs på detta område.

Flera av de utbildningsinstitutioner som förbereder nya medarbetare för tjänst i kyrkan har svårt att fylla alla utbildningsplatser, samtidigt som en stor del av kostnaderna är fasta och inte kan minskas lika snabbt som antalet studerande. Till dess att den nya utbildningsorganisationen har etablerats behöver nationell nivå ställa extra ekonomiska resurser till utbildningsinstitutionernas förfogande för att möjliggöra att överflödig kapacitet avvecklas och att nya utbildningsformer utvecklas. Att på ett ordnat sätt anpassa organisationen till ett förändrat utbildningssystem innebär stora ekonomiska åtaganden för Svenska kyrkans nationella nivå, men omfattningen kan inte beräknas innan förslaget till förändring remissbehandlats och beslutats.

Viktiga strategier när det gäller att förbättra förutsättningarna för rekrytering till tjänst i Svenska kyrkan är dels att öka flexibiliteten, genom att till exempel erbjuda halvtids- och distansutbildning, och dels att minska den ekonomiska belastningen för den enskilde, genom att lämna studiebidrag till dem som vill slutföra utbildning för tjänst i Svenska kyrkan, men inte har möjlighet att få statliga studiebidrag.

I ansvaret för utbildningen ingår också att fortlöpande bidra till en ökad kännedom om kyrkan som arbetsplats och att arbeta för god rekrytering till tjänst i kyrkan. Här ingår ansvaret för en förstärkt chefsförsörjning och utvecklingen av kyrkligt ledarskap. En ny behörighetsgivande kyrkoherdeutbildning behandlas av årets kyrkomöte.

3.2.6 Beredskapsarbetet och arbetet i kriser samordnas

Kyrkostyrelsen ska ha en god förmåga att leda och samordna beredskap och agerande i kriser och katastrofer. Insatserna efter flodvågskatastrofen har utvärderats och utlandskyrkans förmåga att agera i denna typ av situationer har analyserats och belysts särskilt. Den kunskap och de erfarenheter som detta gett kommer att vara styrande för den nationella nivåns arbete med krisberedskap och krishantering under perioden.

Inriktningen på arbetet följer tre principer som också anges för samhällets krishantering. Ansvarsprincipen innebär att den instans som har ansvar normalt också har ansvar vid kriser, närhetsprincipen innebär att kriser hanteras av dem som är närmast berörda och likhetsprincipen innebär att krishantering sker utan förändringar i organisationen. Dessa principer utgör, tillsammans med en helhetssyn på Svenska kyrkan som en samlad och tydlig organisation, grunden för arbetet med krisberedskap och krishantering.

Kyrkan har en särskild roll när det gäller att skapa gudstjänster, ceremonier och riter som hjälper människor att tillsammans med varandra och Gud bearbeta det som drabbat dem. Här utgör kyrkorum och gudstjänstlokaler en ovärderlig tillgång. Möjligheterna att möta och utveckla denna typ av insatser beaktas i kyrkohandboksarbetet och i arbetet med nya gudstjänster.

3.2.7 En flexibel utlandskyrka med lokal delaktighet

Verksamheten bland svenskar i utlandet bedrivs i nära samverkan mellan den nationella nivån och lokala kyrkoråd. Huvuddelen av det stöd som ges från den nationella nivån sker i form av utsänd personal.

Arbetet med att färdigställa församlingsinstruktioner för utlandsförsamlingarna kommer att slutföras under planeringsperioden. Bestämmelserna om församlingsordning kommer att tillämpas fullt ut i slutet av planeringsperioden. Ansvarsfördelningen vad avser ekonomi, fastigheter och verksamhetsinriktning kommer att fastställas. Avsikten är att också uppnå en ökad ekonomisk delaktighet från de fastboende. Kyrkoråden erbjuds en särskild gemensam utbildning som rustar dem för det förtroendeuppdrag de fått.

Utlandskyrkan ska bedriva verksamhet på platser där det finns ”ett betydande antal”¹ svenskar. En snabbt globaliserad värld med en ökande omfattning av resande, studier, arbete och bosättning utomlands skapar behov av arbete på nya orter. Samtidigt måste verksamhet, där underlaget försvagats, läggas ner eller förändras på annat sätt. Förändringar av verksamheten sker efter noggranna utredningar om behov, resurser och möjligheter. För att nå nya grupper eller inleda verksamhet i fler länder kan nya verksamhetskoncept komma att prövas.

Förväntningar på insatser i samband med kriser är mycket stora och under perioden kommer arbetet med kris- och katastrofberedskap att utvecklas.

Svenska kyrkans fastighetsbestånd i utlandet ska stödja verksamhetens innehåll. Fastigheterna har inte alltid underhållits på ett planerat sätt vilket kan hindra syftet med verksamheten. Underlag tas nu fram för att ett planerat fastighetsunderhåll ska kunna genomföras och anläggningar renoveras.

3.2.8 Kyrkan ska vara öppen även för svenskar som talar andra språk

För en folkkyrka som ska vara rikstäckande är det nödvändigt att även personer som har ett annat språk än svenska kan vara delaktiga i verksamheten. Eftersom det i många församlingar och stift är fråga om små minoriteter har den nationella nivån ett särskilt ansvar för att stödja verksamhet på andra språk än svenska.

En del av arbetet med språkliga minoriteter riktar sig sedan länge till dem som talar samiska, finska eller teckenspråk – där det i ett betydande antal församlingar finns medlemmar som använder dessa språk. Här arbetar den nationella nivån med bland annat stöd till gudstjänstutveckling, materialproduktion för information om Svenska kyrkans verksamhet samt samordning och stöd till jourverksamhet och krisnätverk.

I Svenska kyrkan ryms också medlemmar som tidigare hört till en annan luthersk kyrka och som blivit medlemmar i Svenska kyrkan när de bosatt sig i Sverige. I dessa fall samverkar Svenska kyrkan med andra kyrkor för att erbjuda ett levande gudstjänstliv på modersmålet. En samsyn kring ansvarsfördelning och åtaganden mellan Svenska kyrkan och dessa andra kyrkor har dokumenterats.

Genom invandring etableras vidare nya grupper av språkliga minoriteter främst i förorts- och storstadsförsamlingar. För dessa grupper strävar den nationella nivån efter att stödja församlingars och stifts erfarenhetsutbyte och samverkan när det gäller församlingslivet.

Strävan att alltid integrera arbetet på andra språk i församlingslivet och konsekvenserna av detta klargörs genom det minoritetsprogram för Svenska kyrkan som antas och börjar tillämpas under perioden. Parallellt med detta ses medlemskommunikationen på andra språk över. Inriktningen på denna översyn är att kommunikation mellan befattningshavare inom kyrkan normalt sker på svenska och att bredare medlemskommunikation och informationsarbete på andra språk än svenska sker väl integrerat med annan medlemskommunikation.

3.3 Ge stöd för Svenska kyrkans anpassning till förändrade förutsättningar

Stiften har ansvar för att främja församlingslivets utveckling. Den nationella nivån ska stödja detta främjande.

3.3.1 En självständig och aktuell kyrkorelevant forskning stärker den strategiska reflektionen

Kyrkans utveckling främjas av att det bedrivs en aktiv forskning i kyrkorelevanta frågor. Både församlingar och stift har medarbetare med forskarkompetens och flera institutioner utanför Svenska kyrkan bedriver kyrkorelevant forskning. Vid sidan av detta bidrar forskningsarbetet på nationell nivå till att det finns en självständig forskning som stärker Svenska kyrkans teologiska och strategiska reflektion. Genom att en sådan forskning bedrivs på kyrkans nationella nivå får kyrkan i sin helhet snabbare tillgång till betydelsefulla rön när det gäller framtida förutsättningar för verksamheten.

Ett annat sätt att säkerställa tillgång till ny och aktuell forskning är att stödja forskarutbildning vilket den nationella nivån gör genom Svenska kyrkans doktorandanslag och forskarseminarier.

Den uppbyggnad som skett av forskarkompetens i Svenska kyrkan är mycket positiv, men den har hittills skett med bristande samlad överblick eller samordning. Det är inte aktuellt att den nationella nivån ska styra vilken forskarkompetens som etableras hos stift och församlingar, men under planeringsperioden drivs arbetet med att förbättra samverkan mellan kyrkans olika forskarresurser vidare. Därigenom stärks den samlade förmågan till forskning av betydelse för kyrkans verksamhet.

Svenska kyrkan på nationell nivå ska genom medverkan i seminarier, publikationer och gemensamma projekt stimulera forskare vid andra institutioner att bearbeta för Svenska kyrkan relevanta områden.

3.3.2 Ett utvecklingsarbete byggt på god omvärldsanalys och tillitsfullt samarbete ska ge ett relevant stöd till stiften

Den nationella nivån har unika förutsättningar för överblick och internationell utblick. Förmågan att bedriva och kommunicera omvärldsbevakning och omvärldsanalys stärks så att kyrkans olika delar kan ges bättre stöd i arbetet med att identifiera framtida utvecklingsbehov. Den nationella nivåns aktiva medverkan i olika nätverk och samarbetsorgan är en del av den omvärldsbevakning som görs.

Det utvecklingsarbete som sker på den nationella nivån har syftet att stödja stiftens arbete med att främja församlingslivets utveckling. Det är därför nödvändigt att den nationella nivån för en dialog med stiften när den avgör vilka insatser som ska prioriteras samt hur och på vilken av kyrkans nivåer arbetet bör utföras. En sådan dialog kan också leda till att behovet av nationell finansiering förändras. Samverkan mellan den nationella nivån och stiften stärks och utvecklas bland annat genom det riktade stödet för utvecklingsarbete och den struktur för kompetensuppbyggnad och erfarenhetsutbyte som skapas i anslutning till detta stöd. Formerna för det riktade stödet utvecklas i syfte att utveckla det gemensamma lärandet och stiftens engagemang i utvecklingsprojekten. Stiftens möjlighet till delaktighet och påverkan när det gäller urvalet av projekt att stödja stärks. Stiftens deltagande i uppföljning och erfarenhetsdelning kring de projekt som genomförs struktureras bättre. Dock kvarstår principen att stödet går till församlingar och till utveckling av arbete som ryms inom församlingens grundläggande uppgift. Ny teknik tas tillvara när vunna erfarenheter inom en del av kyrkan kommer andra enheter till del. Kyrkostyrelsen överväger nya sätt att också stärka tillitsfulla relationer mellan de förtroendevalda organen på kyrkans olika nivåer. Det riktade stödet inryms i budgeten för åren 2008 och 2009 och därefter skall effekterna av de fyra årens stöd utvärderas. Kyrkostyrelsen föreslår därför inget riktat stöd för det sista året i planeringsperioden.

3.3.2.2 Barn och unga, migration och hållbar utveckling står i fokus

Tre frågor som är särskilt aktuella är arbetet med barn och unga, följderna av demografisk förändring och migration samt möjligheterna till en hållbar utveckling. Dessa tre frågor har också det gemensamt att de på olika sätt berör både kyrkans nationella och kyrkans internationella arbete.

Flyttströmmar och rörlighet i Sverige leder till att människors relationer till församlingar och församlingsverksamhet får en allt svagare koppling till geografin. Detta medför krav på fortsatt analys och översyn av regelverk för att säkerställa Svenska kyrkans förmåga till territoriellt pastoralt ansvar. Men utvecklingen medför också att det blir aktuellt att analysera och definiera vad denna utveckling ställer för nya krav på en kyrka som vill fortsätta vara en öppen och tillgänglig folkkyrka med en rikstäckande verksamhet. Att det finns församlingar inom Svenska kyrkan som utgör en minoritet i det omgivande samhället kräver också en teologisk reflektion kring församlingsbegreppet, kyrkans uppdrag och församlingens ansvar för dem som vistas inom dess pastorala ansvarsområde. Under planeringsperioden leder inte minst frågan om religionsmöten och religionsdialog till behov av kompetens- och metodutveckling.

De senaste åren har den nationella nivån utvecklat flera verktyg som stödjer dem som själva vill arbeta med miljö/hållbarhetsfrågor både i praktiken och genom reflektion över varför miljö/hållbar utveckling är en uppgift för kyrkan. Församlingsverksamhet för en hållbar utveckling är då bredare än miljö/klimatfrågor. Hit hör också arbete för en god arbetsmiljö där ett särskilt projekt genomförs i början av perioden och möjligheter att stärka verksamhetens betydelse för samhälleliga och sociala värden där ett verktyg för hållbarhetsredovisning/social redovisning utvecklats och kommit till användning.

Kyrkan ska vara ett relevant sammanhang där unga människor kan bearbeta angelägna frågor i ljuset av kristen tro. Uppgiften är betydelsefull och hur den utförs bidrar på olika sätt till att forma både Svenska kyrkans och samhällets framtid. Under planeringsperioden genomförs flera insatser för att fokusera och samordna den nationella nivåns arbete med barn och unga. De föreslagna nya rambestämmelserna kring konfirmation bygger på en god kunskap om ungas liv och behov i dag och på en fördjupad reflektion över den roll kyrkan och konfirmandundervisningen kan ha i ungas liv. Arbetet ska bidra till att stärka församlingens funktion som en lärande miljö där den ungas identitet formas och får utvecklas. Det fortsatta arbetet kommer att inriktas på att stärka barns och ungas möjligheter till varaktiga relationer med kyrkan samt stärkt delaktighet och engagemang i kyrkans liv. Flera forskningsprojekt på området, arbetet med Volontäråret, samarbetet kring Vetenskapsfestivalen i Göteborg och ett nytt samarbete med Svenska Fotbollförbundet är exempel på detta arbete. Strävan att främja samverkan mellan församlingar märks också genom att den nationella nivån i detta arbete strävar efter att på olika sätt underlätta och främja samverkan mellan församlingar i arbetet med åldersgruppen 0–25 år. Bland annat kommer 2008 och 2009 års riktade utvecklingsstöd att gå till projekt med en sådan inriktning.

3.3.2.3 Samarbeten är också en del av verksamheten

Under de senaste åren har en strategi varit att stärka samarbetet med andra organisationer och institutioner i kyrkan. Ett led i denna strategi har varit att ge särskilda nationella uppdrag för utvecklingsarbete i diakonala frågor. Sådan samverkan har också etablerats med partner utanför kyrkan som Rådgivningsbyrån för asylsökande och flyktingar. Avsikten är att det utvecklingsarbete som bedrivs i denna form i ökad utsträckning ska bli igenkänt som en del av den nationella nivåns arbete för att stödja stift och församlingar. Nuvarande nationella uppdrag har utvärderats och under planeringsperioden vidtas åtgärder med anledning av denna utvärdering. Även i fortsättningen kommer den nationella nivån samarbeta med andra huvudmän om kompetenscentra för kyrkan där detta bedöms vara ändamålsenligt.

3.3.2.4 Kyrkobyggnaderna är oumbärliga men måste kunna nyttjas bättre

En fråga som nära berör församlingslivets utveckling är frågan om hur kyrkobyggnaderna används. Den nationella nivån följer utvecklingen på detta område nära och samordnar kyrkans användande av den kyrkoantikvariska ersättningen. I policyarbete och kontakter med berörda parter aktualiseras nu bland annat frågan om vilka möjligheter som finns eller kan skapas för en mer differentierad och behovsanpassad användning av kyrkorummen.

¹ Instruktion för Nämnden för Svenska kyrkan i utlandet